Alltså, jag ligger och taggar upp mig själv inför studenten, samtidigt som jag känner att jag får sperations ångest från skolan, samtidigt som jag inte vill sluta, samtidigt som jag vill sluta? :O ..

Haha, lär nog vara den mest känsloblandade människan i universum just nu..

Men jag har lärt mig att det alltid löser sig, eller ja oftast i alla fall.

imorgon är det mösspåtagning, vilket ska bli kul. För då vet man att studenten närmar sig, då vet man att det inte alls är långt ifrån festligheterna som ska ske om drygt två veckor. Samtidigt som man känner stressen så känner man lycko ruset av att äntligen få ta studenten, som man har sett så många göra. Tänk den gången jag såg Sandra (tror de va så) ta studenten, fan jag bara stod där och grät för att jag kunde tänka mig hur det känns att stå där uppe, och om typ två veckor är det äntligen min tur.

Fast egentligen, det är en fest som är i drygt en kväll, sen börjar livet? GAAH

jag vill inte bli vuxen, jag vill stanna i den åldern jag är nu, i det livet jag har nu. Jag vill inte bli självständiiiig >< ..

Och jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och återuppleva den igen, att jag kunde få vara med om samma saker igen.

fast det går inte, och om man ska vara positiv för en gångs skull så har jag bara bra saker framför mig, om man nu ska tänka så.. Men samtidigt så är det så förbannat jobbigt att en dag känna sig okrossbar, och en annan dag känner man sig svag som en död elefant.

This is going to kill me ><

Meen, nu blir det att sova, för imorgon är nära och då får jag träffa vänner och älsklingen <3