Jag förstår inte varför jag blir så jävla arg hela tiden, och varför jag inte kan samla mig innan allting bryter ut i katastrof (stavning).. FörlåtMig, jag vet helt seriöst inte vad det är för fel på mig just nu, det har varit så här i fler veckor nu fast då har det varit att jag bara har varit jätte deppig istället för att bli skit förbannad för minsta lilla sak. Och jag blir så frustrerad när jag inte fattar själv varför jag blir å få taggarna utt sp fort någon säger någonting till mig, funderar fan på om jag ör psykiskt sjuk eller någonting >< fan det skulle inte sitta helt fel med en cigg just nu.. Och varför kan jag inte samla mig på en gång istället för att kunna göra det när jag är själv, typ som nu när jag sitter på bussen? Omg, je'taime madame..förlåt :(

Varför ska allting kännas så jävla svårt? Varför ska man behöva känna sig så jävla ensam hela tiden? Jag orkar inte med det längre..det känns som att jag håller på att förlora dig, som att du sakta glider ifrån mig och det tar död på mig..förlåt om jag har gjort någonting eller om jag e dryg , det är inte meningen .. Jag hoppas att du stannar kvar hos mig..

Jag blir fan galen.. Jag saknar dig redan så att jag håller på att bli galen, och det suger verkligen att älsklingen min var tvungen att åka hem, och det gör mig så jävla nere att veta att jag inte kommer att få sova bredvid dig i natt och bara hålla om dig älskling.. Tagit in ved typ hela dagen idag så jag har inte kunnat kramas med wiktor heller utan det fick jag göra i typ en halvtimme innan han åkte tillbaka till äppelbo, känns ju skitbra liksom D:.. Blir snart till å äta och sen glo tv eller typ sova bort hela kvällen och sen sova bort hela jävla dagen imorgon så att det kan bli nästa helg någon gång så att jag kan åka till ludvika med baby. Peace out!