Dryg vecka resulterade till en helt fantastisk helg!

I Fredags så fick man lite saker avklarade i skolan. Efter en lång och tröttsam dag så åkte jag och Wiktor hem till mig och tog det lugnt i några timmar, kollade på film, åt och umgicks med familjen. Efter ett tag så dök lina upp för att umgås en stund. Vi kikade på film, pratade och hade det mys..

Senare när Lina åkte hem så tvär slocknade både jag och wiktor och sov tills halv tolv dagen där på, vilket var skönt efter torsdagens dryga dag på mässan i falun..

På lördagen när jag och bby hade vaknat så klev vi upp och käkade frukost, sen inväntade vi lina som skulle sova med oss den kvällen.. Några timmar gick, och sen kom hon. Vi spelade kort, pratade, tog en tur till macken (andra gången, då jag och wiktor hade varit lite nyttiga i alla fall och gått från macken och hem innan lina kom), kollade klart på en film som vi började kolla på för länge sedan, och bara var och myste, sen var den kvällen slut. Idag har jag också varit nyttig med min älskling och tagit in lite ved som jag ska fortsätta göra till veckan, och nu sitter jag här.

Även fast det inte finns ett skit att göra så kan man ha det mysigt och bara vara, för nu känner jag att tristessen är bortblåst en liten stund i alla fall..Och, det är nice att ha saker att se fram emot. jag och min kära Per-anders hade världens samtal idag, vilket fick mig att se ljusare på dom flesta sakerna.. men, om jag känner mig själv rätt så kommer det att gå ner om några dagar, och stressen kommer väl antagligen ta över, igen ><..

Men, från och med nu ska jag i alla fall försöka se ljusare på livet och göra någonting åt mig själv, för som jag lever nu, i den förbannade latheten, kan jag inte leva längre.

Nu blir det å umgås med familjen, peace out <3   

jag älskar dig lina, glöm aldrig det <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Jag vet inte alls vad jag ska tänka längre, eller vad jag ska tro. Ibland känns det verkligen som att om jag någonsin skulle få reda på något sådant så skulle jag helt seriöst dö. Och när jag ser att du skriver med dina ex så blir inte saken bättre. du skriver, skriver, skriver och skriver men hon svarar inte, vilket är bra.. men det kan få mig att fundera på om du verkligen har glömt henne, och om du bara är med mig för att ha någon att vara med?

Ibland så vet jag inte varför sånna här tankar kommer, men det gör dom i alla fall av någon jävla orsak. Det är väl bara jag som är alldeles för svartsjuk av mig, som får för mig saker hela tiden, men när man väl har lärt sig att läsa mellan raderna så är det verkligen inte det lättaste att sluta göra det heller. Till exempel idag, när du satt och pratade och hade skit kul med andra, då kan jag nästan börja undra om du saknar att vara med någon tjej som inte är lika beroende av dig som jag är? Som kanske inte bryr sig lika mnycket som jag gör? för just nu känns det verkligen som att jag ska kabba ihop, och det finns ingen jag kan prata om det här med heller, för det finns verkligen ingen människa i världen som någonsin skulle kunna förstå hur det är just nu.. Jag vet inte, men jag hoppas verkligen att det jag tror inte alls stämmer. Jag hoppas verkligen att du är med mig för att du vill, och inte för att du inte kan vara utan en flickvän, som det var med den andra..

Grejen är den att jag aldrig någonsin har känt så här för någon kille förut, jag har aldrig någonsin älskat någon så mycket som jag älskar dig.. jag har aldrig kunnat vakna bredvid någon och känna att jag vill ligga kvar hela dagen, aldrig någonsin legat vaken för att få höra dig andas. ALDRIG! och om allting är som i mina tankar, en lögn, så skulle hela min värld rasa samman. För enligt mig så är det bara elakt att vara med en tjej 13 månader om man verkligen inte menar det, eller? ..

Shit happens, men just nu känner jag att alla dagar är så förbannat jävla olika, i alla fall till hunöret, och just nu så behöver jag kunna vara glad hela tiden.. jag behöver kunna skratta med mina kompisar, jag måste kunna ha roligt utan att känna att jag alltid tror att det ska hända någonting. Jag vet inte varför jag är så jävla svartsjuk, kanske är det för att jag aldrig har tyckt om någon så jävla mycket som jag tycker om dig, eller så är det bara för att jag har svårt att lita på folk helt enkelt.. samtidigt så tänker jag för mig själv, att det är du som jag ska lita på mest av alla i hela världen, det är dig som jag ska leva med för resten av mitt liv. Men när jag väl tänker efter, så vet jag inte om jag orkar med denna känsla nå mer. Jag vet inte, förlåt mig för det. För att jag tvivlar.. Men en sak vet jag då till hundra procent, och det är att jag aldrig någonsin kommer att lämna dig. jag kommer alltid att finnas vid din sida, vad som än händer, även fast du och om du väljer att lämna mig så kommer jag alltid att finnas här för dig, för jag älskar dig över hela mitt hjärta, du är det absolut bästa som någonsin hänt mig och utan dig vet jag inte vad jag skulle göra varje dag, vad jag skulle ha att se fram emot.. ibland så försöker jag att tänka tillbaka, försöker tänka på vad det var som gjorde att jag mådde bra då. Men nu kan jag faktiskt inte komma på hur det var för typ 14 månader sedan, innan du och jag blev tillsammans faktiskt. För just nu ser jag fram emot varje helg, då jag får hålla om dig och bara vara med dig. Samtidigt så är jag alltid så jävla rädd att vi ska bli osams över skit grejer, och det orkar jag inte med.. För jag vet att jag är bitchig, jag vet att jag snäser, men ibland kan jag inte rå för det. Det är verkligen inte för att du har gjort någonting, det är för att jag är rärdd att du ska lämna mig.. och istället då för att visa det så blir jag skit surig mot dig, snäser och är allmänt fittig. bara för att jag inte tycker om att visa mig svag, och jag vill inte att du ska tro att jag någonsin inte litar på dig för det gör jag. men det kanske är mig själv jag inte litar på? jag har faktiskt ingen aning om någonting längre, men jag vet en sak, jag vet att jag VERKLIGEN vill att allting ska bli som förut, som det var i början. För som det är nu, så händer det verkligen aldrig någonting längre.. HEJDÅ FÖRBANNADE JÄVLA SKIT ÄCKEL BAJS, JAG HATAR MITT LIV OCH LÄNGTAR TILLS JAG FÅR GÅ TILL MALIN IMORGON!

Haha ja, denna dag har ju varit ganska intressant :)

Haft en sjukt mysig dag med vänner och älsklingen, resten behöver jag INTE ta här, men en hel del är det iaf xD..

Jag har dessutom kommit på att jag verkligen inte har någonting att blogga om, för övrigt så är det bara skit. Men, jag har faktiskt insett att man inte kan leva med en kompis, man lär ha flera för att livet ska fungera.. i alla fall för mig.

Det suger däremot att det finns folk som verkligen tror att man alltid ska vara i röven på dem, och att man alltid ska hålla med i vad han/hon tycker. För jag har då min egna åsikt, och bitchar du så bitchar jag. Men en sak är säker, du ska fan inte stå och hånle åt mig utan orsak, för när man pratar med dig själv så försvinner du iväg som haren då räven kommer.

Alltså shit, vissa människor är bara för roliga. Haha, LOL PÅ ALLA JÄVLA MÄNNISKOR :D. Meeen, ingen ska få förstöra mitt braiga humör, som jag börjat få upp nu igen tack vara klasskamrater :)

Så, dagen har varit helt okej faktiskt. Har pluggat matte typ hela dagen, imorgon blir det Svenska c!

och man kan inte heller alltid få som man vill. man kan inte lita på någon än sig själv (dock så litar jag på wiktor och lina) för man vet aldrig vem som läcker ut saker som man säger till den personen.

Livet är en fucking bitch som alltid ska fucka upp saker, men det är tur att studenten närmar sig i alla fall, då jävlar blir det ös med klassen! :)

Nej, nu börjar jag bara skriva en massa skit, så nu lägger jag fan ner. ska göra kaffe (Y) pusshay

E+W = kärlek för evigt <3

Ja, vart ska man börja egentligen? Dagarna går lika fort som ett glas vatten när man är riktigt törstig..

Till att börja med, så har den "största" saken på länge hänt.. förra veckan när jag och Wiktor åkte till Ludvika faktiskt. Vi har varit med hans kompisar, jag har tatuerat mig och sen så har vi bara tagit det lugnt. För övrigt så känns det dessutom som att det är så förbannat mycket att göra nu, dom tre sista månaderna kvar i skolan.. Sen börjar det jobbiga "vuxenlivet" då man ska söka jobb, vara seriös hela tiden och aldrig kunna ta saker oseriöst, ja man ska växa upp ännu mer helt enkelt. Vilket faktiskt är ganska jobbigt enligt mig, jag vill vara ung så länge som det bara går..

Sen så vill jag VERKLIGEN komma ut och träffa nytt folk, och då menar jag inte att jag vill träffa folk igenom kompisar. Jag vill flytta någonstans och börja om, kunna vara hemma hos en kompis på kvällen och bara prata skit, kunna ha filmkväll med vänner osv. Mitt liv känns just nu så enformigt, vilket också gör saker mycket jobbigare. Visst, jag är jävligt nöjd med att ha Lina som nära vän, hon är helt fantastisk och har alltid funnits där för mig när jag har behövt det, men nu har jag kommit till en punkt där jag vill att saker ska förändras, jag vill ha lite "spänning" i mitt liv, jag vill att man INTE ska kunna säga vad som ska hända varje dag. Men man kan inte få allting man vill ha här i livet, och varje dag är faktiskt inte den andra lik, men just nu så känns det som det..

Jag kan i alla fall glädja mig met att jag lever, att det är typ tre veckor kvar tills jag åker hem och att jag snart tar studenten (även fast jag helst av allt vill gå kvar i skolan) för det känns nämligen som att även om jag skulle gå kvar, så skulle jag aldrig palla i alla fall..jag menar, jag ska ju fortsätta plugga sen, så det finns egentligen ingen mening med att fortsätta skolan, typ gå om alla tre år eller någonting.. Men det sorgliga är att jag verkligen känner på mig att det inte är många som man fortfarande kommer att ha kontakt med, utan att man till slut träffas på byn och kollar på varandra som om man inte visste alls vem det var man såg.

Nej nu får jag sluta skriva, annars kommer jag ALDRIG sluta.. Btw, langar bild på tatueringen.. mitt stjärntecken med banderoll under, där mitt födelsedatum står!! :D